Hej

Jag har ej skrivit, jag har ej haft ork, av en ängel fick jag ett jättefint brev idag i bloggen,jag kallar henne ängel för hon öppnade en kran för mig.

Jag har gråtit sedan jag har fått hennes brev, jag gick och handlade lite mat och frukt till barnen, jag kände mig som ett spöke, jag vet ej hur jag handlade.

Barnen hade roligt med sina nya cyklar som dom fick i förrgår, jag gick bakom, till slut orkade jag ej mer, satte mig ner på en parkbänk och började storgråta.

Satt där en stund kom hem, började skriva och tårarna rinner fortfarande, andningen är jobbig.

Desto mer tiden går så börjar jag se färger ibland, känna underbara doften av gräs, träd blommor, som jag ej har känt på länge,när jag ser vackra platser, så inser jag hur mycket jag har missat, jag vill fånga HELA världen, ta igen alla år.

Sen tappar jag gnistan, jag vill inget annat än att ha en LÄGENHET!!! min, våran, skapa våra fina minnen, inreda våra rum, ha massor av böcker.

Jag känner mig som en gäst i en annans hus. Jag orkar ej vara gäst mer, jag har varit det i 6 mån, jag vill hem.

Igår hände en stor, stor sak hos mig, jag har en kontakt person som passar barnen, för att jag ska ha egen tid.

Jag hatar den egna tiden, jag vill vara mamma, det är det enda jag kan, jag är bra på, ta ej ifrån mig det, då tappar jag balansen, vem är jag, vad vill jag, det påminner mig bara om hur jag ej känner mig själv alls.

Jag var ute, tog några drinkar, träffade en kille som jag har sett ofta på sistone, och vi har haft ögonkontakt, men jag har alltid snabbt dragit bort blicken.

Vi började prata, och sedan hamnade vi i säng,känslorna tog över, det är  3 år sedan jag har skiljt mig, jag hade saknat sex, känslan att få vara kvinna, känna sig åtrådd, passionerad.

Den här killen vaaar såå fin,snäääll, och försiktig, fast jag ej berättade något om mig, mitt förflytna. Det var underbart.

GUD VAD JAG HADE SAKNAT DET!

MEN,efter så gick jag på toa och började gråta, jag kände sån skam, tabu, skuld, smutsig. Hos oss är sex ett väldigt tabu ämne, man pratar aldrig om det. Man förstår ej behovet av sexualitet hos kvinnorna, efter att kvinnan har skiljt sig så ska hon offra sig för barnen och inget annat, eller snabbt gifta sig igen, är man ensam så betraktas man likadan som en prostituerad, från omgivningen, vänninor vill ej träffas, dom är rädda att deras män ska känna åtrå för dom, finns det familje fester så ska man tänka på klädseln, ej klä sig attraktiv, eller provocerande.

Samtidigt så kände jag sorg, hur jag hade haft samlag innan, tyckte synd om mig, jag ville krama mig hårt, jag sa förlåt till mig flera gånger att ha tillåtit mig behandla mig på det viset, bli slagen, ha samlag, bli sviken ha samlag, bli övergiven ha samlag, av mannen som som hade lovat mig, evigt,kärlek,respekt och barnens pappa.

Jag kände sorg, för jag insåg hur jag förtjännade att bli behandlad, att jag förtjännade att bli masserad, pussad, respekterad, hörd.

Nu har jag enomt skuldkänslor för det, jag kom hem och duschade igen, Jag kunde ej titta mig i spegeln.

HANS ORD FÖLJER MIG ÖVERALLT, SNURRAR RUNT MITT HUVUD, DU KOMMER EJ ATT DUGA MER NÄR DU ÄR SKILD, DU KOMMER BARA ATT VARA SOM EN SLAMPA FÖR MÄNNS BEHOV , FÖR INGEN ÄLSKAR EN ENSAMMSTÅENDE MAMMA!!!!

Gråter fortfarande...............

  Tvättat klart,vikt tvätt, lagt in dom fint o garderoben. Sedan Hjälp med läxorna med barnen, någon middag orkade jag ej laga så det blev hamburgare tallrik med pommes.

Sedan började filmen P.S I LOVE YOU...sååå underbar den är, får mig att tänka på kärlek, finns det riktig kärlek?

Får mig tillbaka i tiden när jag och mitt ex träffades, jag var 16 år han var 19 år, genom en gemensam vän, så förälskade vi var, längtade tills vi skulle ses nästa gång, han älskade mig som jag var, full av liv,energi, glädje, drömmar, hade trevligt vart vi än gick, bila runt i högt musik,sjunga tillsammans och känna att hela världen är vååår, jag föll för hans fina sätt, att behandla mig. Charmig, en stark hållning,självsäker då tänkte jag att han var en mogen kille,han fick mig alltid att skratta.

Sedan så går åren,  jag går 3 året i gymnasiet, plötsligt börjar han bete sig konstigt, varför tiitar du mot han från bilen, du får ej vara med den tjejen, du får ej ha projekt arbete med din killkompis.

Oavsett vad jag sa så hade han alltid bra argument och till slut så höll jag med.

Började ta avstånd från mina vänner, vågade ej hälsa  om jag gick förbi dom,  kämpar med skolan, hushållet,tvätt,laga mat,städa.

Det var min vardag, sedan fick jag ej träffa mina syskon, mina föräldrar, dom tycker ej om mig, dom tycker jag är galen som alltid trotsar ( enligt honom) jag isolerade mig från nära och kära med. Jag levde i min egen värld, inga släktträffar,ingen dög alla var dumma.

Jag började bli misstänksam mot människor, distansera mig, det var bara han och jag.

En dag hade vi en lång rast och en av mina vänninor ville komma hem till mig under rasten så jag bjöd henne hem, hon rökte så hon bjöd mig på några cigaretter, och vi rökte och rökte en efter en.

När han kommer hem så ser han en massa fimpar i soporna och undrar vem som har varit här?, jag förklarar att det var min klass vännina, han tror ej och säger att jag ska säga sanningen, vilken kille har varit här,vem har du haft här, jag försöker förklara, han skriker och då slår ger han mig en rejäl slag på hela högra sidan av ansiktet så det susar i öronen.

Jag blir såå chokad, jag började gråta, han kramar mig ber om förlåtelse att han aldrig ska göra om det mer.....

"Du vet att jag älskar dig, det är äkta kärlek jag känner för dig....Det är bara för att jag älskar dig! som jag slår dig, jag är rädd att förlora dig!!!"

Sprang alla mina små ärenden idag, gjorde mina övningar med pilates bollen, vilket kändes sköööönt, varje liten sak jag gör känner jag mig så stolt att jag klarar av, jag får hopp.

Gick till arbetförmedligen men lyckades gå dit just vid lunch, vände hem igen, började tvätta kläder, allt lakan, stoldynor,denna lägenhet är så liten, allt blir så rörigt och smutsigt snabbt. Vi har saker överallt, konstigt nog så har vi lyckats samla på oss grjer trots att vi kom utan något, en reseväska med lite kläder, alla viktiga papper, och barnens favorit leksaker.

 Jag hade ej mycket kläder till mig själv, fick köpa på loppis ett par långa fulaaa, utsvängda jeans som ej passade mig alls och en jacka, några tröjor.

Sen gällde barnen först  skor,väskor,regn-vinter kläder,vantar...såå mycket man behövde.

Var inne och kollade om jag hade fått något erbjudande om någon visning för lägenhet, nope, änligen har jag börjat få rätt på ekonomin, hade massor av skulder efter skiljsmässan, allt var kaos, nu äntligen har man tagit bort spärren ang sökande.

Jag hoppas verkligen vi kan få en lägenhet snart.

Sedan hämtade jag sonen från fritids, han lekte så fint ,han har kommit in i gruppen snabbt  med kompisar, det var en chok för dom när jag hämtade dom från skolan in i en taxi och plötsligt hamna helt någon annanstans, byta boende, skola.kompisar, vi grät alla 3 hela vägen.

Det kändes som om någon slet ut mitt hjärta och trampade sönder den att se dom ledsna, arga besvikna, oroliga..kändes som om jag var i en dröm och önskade jag kunde vakna, katten,sköljdpaddan,kaninen fick jag skaffa boende till. Vi saknade dooom så mycket, kissen som kom och väckte en på morgonen...Saknar djureeen. Var ska vi mamma, varför? hur länge ska vi vara borta? vad händer med djuren? massor av frågor som jag ej hade svar på?

Jag var som förlamad....med alla mina sinnen

Och idag när jag ser min solstråle le när jag hämtar honom, så är jag så stolt att vi har klarat det så fint trots, tårar,berg och saknad.

Han visar en fin sten som han har grävt upp, mamma titta !det tog jättelång tid att gräva upp den, du har ju lärt mig att aldrig ge upp, så jag lyckades till slut, det är en värdefull sten, kallar den för regnbågstenen.

Kramar honom hårt, pussar han på pannan,  berättar hur fin den är och pratar om stenen hela vägen hem.

Godmorgon

Hade jättesvårt att somna igår, sedan vaknade jag av en dröm där jag var i mitt gamla hus, det var så kyligt och tomt där inne,jag gick runt och kände mig vilse i alla hörn, vaknade svettig i hela kroppen, och ont jag spänner mig jättemycket senaste tiden till och med käken.

Lyckades somna om igen, alarm klockan ringde, upp och laga frukost till barnen, dricka en kopp kaffe själv, påklädning,frukost,borsta tänderna, ta på sig skor och ej glömma frukt till skolan. Dottern pratar om hur vackert hennes hår är,alla säger att det är guldfärg mamma, det glänser och är lent, Hon är 10 år, sedan pratar hon om konflikter i klassen, "men mamma jag försöker och undvika att dra mig in i konflikter, då leker jag med nån annan. Jag behöver ej trassla in mig onödigt" hon är väldigt duktig på att uttrycka sig.

Sonen 7 år ,han är alltid morgontrött, tyst på morgonen, och går sakta med oss,nästan som om han sover på vägen.

När jag lämnar barnen så försöker jag undvika att prata med andra föräldrar, vill ej att dom ska fråga mycket,vad ska jag säga, känns lite pinsamt att vi bor i en kvinnojour. Fast det hade varit trevligt att skapa nya kontakter nya vänner, jag känner ingen här, känner mig så ensam, hade varit härligt med vuxen snack nångång.

Nu ska jag köra lite övningar, jag fyndade på en loppis hittade en helt ny pilates boll för bara 15 kr, jag vill ändå hålla mig i form.

Sedan ska jag iväg till arbetsförmedlingen, få hjälp med att skriva en CV. Måste hitta nytt jobb.

Är det någon som kan några bra övningar med pilates bollen så är jag väldigt tacksam för alla tips. :)

Jag lägger mig vaknar,lägger mig, vaknar, tittar på dom små änglarna mina, som förtjännar det finaste bästa i världen. Hur ska jag klara det? hur kan jag kompnesera allla dåliga minnen till bra minnen, känns orättvist att dom ej träffar deras pappa, känner mig så hemskt, fast jag vet att det är det rätta just nu.

Vi behöver tid för oss, att bearbeta ,landa finna ro.

jag är helt slut i kroppen. Men kan ej sova, har haft sömnproblem ett ganska bra tag.

Känner mig som en fånge i min kropp, jag vill gråta ut massor kan ej, vad  händer med mig? från att vara världens känsligaste människa till att bli så låst i sina egna känslor, JAG VILL GRÅTA UT!!!!

Har ångest,känns som om ett tåg kommer emot mig i högsta hastighet och jag står bara still!

Känner mig så stolt att jag tog orken att läsa Adam& Eva för barnen,jag försöker ändå hålla alla rutiner så mycket så möjligt i detta kaoset, dom behöver mer uppmärksamhet och tid vet jag även att det tar så mycket krafter ifrån mig,även att jag ibland ej ens vet vad jag läser.

Tankarna flyger iväg överallt.

Sen är jag helt slut, min hjärna tar ej in så mycket, den stänger av plötsligt, samtidigt hade jag en smärta i mitt vänstra brytna revben som ej har läkt, tydligen är hela muskulaturen förstörd där enligt läkaren.

Natten är värst, då snurrar alla tankar i tysnaden,vad ska jag göra, kommer jag att orka längre, vem är jag, vad vill jag, jag har glömt vem jag är! Har alltid anpassat mig efter någon annan, känns som om jag bara har varit någons dotter, fru,mamma i alla mina år.

VEM ÄR JAG!!!????

Nu sover barnen gott och en ny berg att klättra över imorgon!

Sitter här med värsta ångest attacken, efter att ha bott på kvinnojouren nu i 6 mån.

Mycket känslor vill koka över sorg,vrede,förtvivlan och saknad.

Hör barnen dansa i köket till musik, skuldkänslor, vart tog gnistan vägen, vart är den glada mamman som sprang runt och lekte tagen,kurragömma eller rida på hästen.

Skulle ej allt vara bra efter skiljsmässan?

Att leva så här ensamt är ett helvete, jag som ej gillar begränsningar  plötsligt får avskärmas från alla,bli rädd att prata med nya människor, vara social, misstänksam...

AAAAAA!!!!!!!!vill bara skrika ut,sparka..min själ lider,gråter,blöder.

Men jag kan ej agera något allt är blockerad in i kroppen,likgiltig.

Ska det vara så svårt att leva sitt eget liv? Hur kan andra människor försöka ens våga kunna tro att ha rätten att berätta vad,hur man ska leva ens liv?

När det svarta fåret sticker ut,bryter alla regler normer,traditioner, så ska hon straffas,utestängas,skämmas för valet

att lämna det fruktansvärda kränkande förhållande med fysiskt och psykiskt misshandel efter 10 år med 2 barn. En kvinna som har allt hon kan önska sig, hus,bil,bra jobb två underbara barn. Lyckofamilj ( enligt andra)

Jag är så ARG!!! jag får gå igenom allt själv utan en enda person bakom mig i 2 dagars rättegång , allt man får höra ,hur kan du anmäla din man? dina barns pappa?

Då spökar alla mina tankar, är det verkligen mitt fel, är jag verkligen så jobbig att leva med? mina barn kommer att hata mig hela livet för detta, jag rev ner alla murar,fasader som en riktig familj ska vara.

Sälja huset, som barnen skulle höra deras sagor,leka fritt,skapa fina minnen, rummet som mamma har målat världens fräckaste hajar,trädgården som precis blev klar,japanska körsbärs trädet,syrenträdet skulle blomma vackert.

Vårt fina lavendelblåa sovrum som jag blev sparkad i, slagen i vår dotters fina rum där hon skulle ha dom finaste åren. Bli spottad ,dragen i håret längs trapporna till vårt ny renoverade vardagsrum med braskamin.

Nej!! inget låtsas mer ingen fasad ingen mamma som ler varje dag och sminkad över sina blåmärken,ingen mamma som säger plocka undan,som springer och torkar upp spilld mjölk allt är OK. Hela världen kan rasa

Varför skiner solen?hela världen borde stanna,varför är alla så lyckliga? eller är alla så duktiga skådespelare?